Smakproven ur höstens föreställningar gav mersmak och lämnade de 50 personerna i publiken gladare än de var när de kom. Martina Montelius, dotter till Kristina Lugn, driver teatern sedan 2011. Hon presenterade valda delar ur tre kommande uppsättningar.
Anette Hällnäs var flygande reporter för bloggen denna kväll när Teater Brunnsgatan Fyra gav smakprpv på höstens kommande föreställningar. Martina Montelius var särskilt nöjd var hon över att Allan Edwall, teaterns grundare, skulle ha uppskattat "Jag, Bengt Ohlsson". En ensamföreställning av just Bengt Ohlsson med Reuben Sallmander, om Reuben som spelar Bengt.
Martina var medvetet politisk i sin presentation och menade att Allan Edwall inte skulle ha gillat utvecklingen i det svenska samhället. Det största intrycket gör skådisarna Conny Lindström och Kalle Westerdahl som skrivit en pjäs om vänterapi. De berättar personligt om bråk och konflikter under repen.
Jag känner sådan värme och igenkänning över deras vilja att visa vad det är att vara människa. Och så gillar jag särskilt hen som sitter bredvid mig på bänken, som hämtad ur en Fassbinderfilm anno 1980. Så skön med sjömanströja och blekta jeans och hemblekt hår. Leve människan!
Jag, Bengt Ohlsson är ett slags självrannsakande stand-up om konstens begränsningar och alltings förgänglighet. Bengt Ohlsson ville haka på trenden med "nakna" personliga monologer, men han ville att texten skulle framföras av ett proffs, och gärna av någon som var snyggare än han själv. Valet föll på Reuben Sallmander. Om detta resonerar Bengt Ohlsson också en hel del. Genom Reuben Sallmander alltså.